I dag kom Luddes kapplöpningslicens i posten! Oh vad jag är stolt över min pojke!
Ludde är dessutom den första Scented afghanen som erhållit kapplöpningslicens! Vi håller tummarna för att han skall få många efterföljare :)
När Ludde var ett år var han mycket lamt intresserad av kapplöpningsträningar. Han sprang nog efter vilt byte, men den vita trasan på banan var ganska ointressant, och han tittade på mig med en min av du skämtar, skall jag springa efter den där? Jag hade för planer att ta honom sommaren 2009 till träningar, men med valpen Micke i huset blev de aldrig av, och något prov på Luddes lure intresse fick vi aldrig. Micke valde jag också långt utgående från att få en hund som skulle springa, han var en av de tre valparna som visade tydliga jaktinstinkter redan som 8 veckor gammal, han var livlig till temperamentet, och sirlig till byggnaden. Med Micke började vi sedan stärka jaktivern med kamplekar om ett kaninskinn (äkta obehandlat). Och kan man tänka sig, detta fick den inre jägaren i Ludde att vakna till. Först blev han som galen av att se Micke dra och slita i skinnet han jagat i kapp, sedan när han själv fick pröva att småjaga och få fatt skinnet drog och slet han i det som om han aldrig skulle ha haft någon annan tanke i sitt huvud.
Från kaninskinnet avancerade han till vita trasor, och när kapplöpningsträningarna började på Domargård på sommaren sprang han mycket duktigt först efter den handdragna luren, och sedan efter den maskindragna luren. Sakta började jag nära ett hopp att kanske, kanske är provloppen inte helt uteslutna. Och så gick det, tre provlopp, tre olika domare, alla lopp godkända på första, trots en hel del störmoment under grupploppen.
På måndagens träningar den här veckan sprang Ludde utan munkorg, och glädjen över att få riktigt hänge sig till att döda luren var ofantlig!
Micke fortsätter att visa framtassarna när det gäller att springa :) På måndagsträningarna sprang han 350m på tiden 30,2s vilket är långsammare än hans eget rekord, men ändå 0,7s under banrekordet.
